Zoleon

När jag cyklade längs parkeringen på vägen hem fick jag plötsligt syn på en svarthårig kille iklädd endast övertröja ("endast" i bemärkelsen "utan jacka", inte bokstavligt talat nej...) som satt i gräset på kullen där klotgrillen stod i ett halvår. Med sig hade han en gitarr som han stödde mot ena benet sådär prettotrubaduraktigt och jag hann tom få ett kort smakprov på lite strängknäpp när jag passerade. Till saken hör att det är sisådär knappa 5 plusgrader ute och inte direkt rätt väderlag att sitta utan jacka på en blöt gräsplätt vid en parkering och spela gitarr. Mysko. Men vad gör man inte för konsten...eller brudarna?

Han är bergis en sån där kille som finns på varje estetlinje; killen utan riktig talang men som så gärna vill och på något mystiskt och irriterande sätt alltid råkar ha sin gitarr med sig där han sitter i uppehållsrummet/korridoren/matsalen/på efterfesten och sjunger (gärna halvfalskt och gärna egna låtar), ivrigt fiskandes efter komplimanger som aldrig kommer. Enligt mina erfarenheter brukar han ha tunt hår och lång lugg också, men detta är absolut inget måste. Jag vet att man bör älska och inte hata, men jag kan inte låta bli att störa mig på sådana människor, som även har en tendens att söka till Idol och bli chockerade när juryn sätter ord på omgivningens spontana reaktioner och skickar hem dem igen.

Ah, nu känns det bättre. Snart Funk men först macka. Taah!



Googlade "trubadur" och fick upp den här underbara bilden, (luggen not included).