Ett sista farväl...

...från den här bloggen tas i och med detta inlägg.

Ni kan fortsätta läsa om mina eskapader på  http://suffetuffe.blogg.se.


Adjöken sa Fröken!

Herr Gurka anfaller

I did it! Idag vid ungefär 10.40 köpte jag en grön iPod Nano, fjärde generationen. At last, it is mine! Såg över gamla blogginlägg igår när jag ändå var igång och upptäckte ett gammalt ett från ca ett år sedan, då jag nämnde hur gärna jag ville äga one of those. Det tog ett år att uppbringa de pengar det mod som krävdes, men nu är alltså dagen här.



Lotta kom på världens bästa namn; Herr Gurka. Det passar bra, ty han kan spela både vals och mazurka.

Jag har varit ovanligt köpstinn på senaste, spenderbyxorna har fått hål i grenen skulle man kunna säga. Därför är det nu dags för köpstopp så de pengar som kommer på fredag kan hållas fast i medan jag är i Piteå. Fick mail från handledaren idag, det kommer bli skitbra. Ser fram emot att bo med Dessi och att lära känna även Åsa och Rikard lite bättre. It's gonna be awesome, ty det har jag bestämt. Och nu är det banne mig vår, för combosweepern (den som BÅDE sopar och tvättar gatan) ruled the streets idag när jag cyklade genom staden i enbart T-shirt och munktröja (på överkroppen alltså....).

Nu ska jag snart möta Karin och ha sälle till Funken, därefter väntar Core och sen ska jag hem och halvdö i soffan ty jag har varit igång precis HELA dagen. Puh.

TTFN!

Without me it's just aweso

Nog för att jag numera brukar vara ytterst sporadisk i mina blogguppdateringar, men när man nästan glömt bort webadressen för inloggning, då är det illa. Men så hårt. Så nu tänkte jag uppdatera lite innan det är dags för praktik i Piteå, dvs. en månad i isolering från omvärlden. Nästan iallafall. Ja, det blev inte Skåne ty det bidde bara en plats och då lotten föll på Tina blev det Piteå för min del istället. Jag är fortfarande bitter och längtar till värmesolgrönagräsmattorblommorfågelkvitterCleomys osv osv men nu har jag iallafall bokat hemresa (5 juni 11.20. but who's counting...?! ) så det känns lite lättare.

Om det har varit tråkigt att inte kunnat komma hem under terminen, har det varit desto roligare att i gengäld få finfrämmat söderifrån hela tre gånger denna termin! Lillebror först, sen FinaLina och nu i påsk var systrarna på besök. Väldigt trevligt och mysigt att få visa dem runt, introducera dem för vänner och sådär. Skapa gemensamma referensramar liksom. Nice. Likaså är det trevligt att få en pust hemifrån och bli lite nostalgisk, både på gott och ont...Lina hade exempelvis med sig en novell av lätt erotisk karaktär som vi författade när vi gick på högstadiet. Den var givetvis inte seriös och överdriven å det grövsta, men det var ändå lite pinsamt och...slightly disturbing att läsa vad vi skrivit (nej, ingenting av det kommer att återges här, det var pinsamt nog att låta Tomas läsa den...!). Läsupplevelsen förhöjdes även av att vi strukit under alla snuskiga/betydelsebärande ord med röd tuschpenna, samt klottrat manliga könsorgan/kvinnliga främre övre mjukdelar i marginalerna på alla sidor. Underbart. Titeln? Gurkorna Anfaller. Nuff said.

Dagen har varit trevlig, vi har egentligen Habiliteringslogopedi nu inför den stundande praktiken, men eftersom detta är logopedlinjen och eftersom administrationen är så underbar som den faktiskt är, passade man på att skjuta in en endagscrashcourse (fint ord) idag i form av Farmakologi från 9-14.30. Kort sagt, nu kan jag ALLT om läkemedel och vad de gör med och i kroppen. Det var faktiskt väldigt intressant, känns som om alla människor som någon gång käkat Alvedon eller Panodil borde veta sånt. Om inte annat lär jag klara de gröna klyftfrågorna i TP nu...
Kursen hade alltså medicinsk relevans, men föreläsarna hade ändå försökt nischa sig mot just oss logopeder genom att markera alla biverkningar som kunde ha relevans för vår yrkesgrupp med röd färg, vilket resulterade i otaliga "muntorrhet" samt några enstaka "talsvårigheter (i mycket ovanliga fall, 1/1000)". A for effort iallafall. Och det var som sagt intressant.

Våren börjar komma nu. Eller, det verkar så med reservation för diverse jäkelskap från vädergudarnas sida. Snön är näääästan borta (förutom de stora högarna som försvinner i början av juni. Ish.) och fåglarna kvittrar. Lagom till påsk såg jag också de minsta krokusarna jag någonsin sett. Nåväl, de existerade iallafall. Solen värmer iallafall, och om jag försöker att inte tänka på att det är full vår i Skåne så går det bra. Än så länge. Och i skrivande stund städar Sweepern gatorna rena från allt äckligt grus som täcker marken. Jag funderar på att gå ut och göra tummen upp till föraren, men jag vågar inte.

Nu ska jag nog ta och dra mig tillbaka, ska äta laxbullar i västkustsås med potatis och ärtor (gräsänkemat de luxe) innan det är dags för DJ-möte på NH. Jag kommer ju dock inte kunna stå innan hösten iom praktiken men what the heck. Malin ska gå, har inte träffat henne sen hon kom tillbaka från Peru så det blir trevligt. Ikväll ska Dr Hus underhålla mig och imorgon ska jag köpa en grön iPod Nano. Kanske. Något ska jag ha som substitut för våren.

Jag avslutar med en bild på Linas hund Rex utan kommentarer om hans intelligens eller skelögdhet. Jag låter helt enkelt bilden tala för sig själv och lämnar utrymme för läsarens egna tolkningar. Fast han är faktiskt väldigt söt.



Och apropå söt, jag hittade nyss den här bilden i mina gömmor:


Sigge och Sixten vilar i ett durkslag sådär lite casual. Observera Minimjölkpaketen i bakgrunden - det är SÅ de ska se ut...!!

Over and out, boyscout.


It's aliiiiive...!!

Ja, även om det är lite dött på bloggfronten är det fullt liv i luckan på Historiegränd...lillebror var här onsdag till söndag förra veckan, mycket trevligt att få visa allt och få en ursäkt att fika och ha spelkväll. :) Just nu ska jag aaaalldeles snart packa inför imorgon, det bär nämligen av till Piteå efter skolan kl 16.20 då vi ska på begravning för Tomas morfar på fredag. Det ska bli sorgligt såklart, men ändå fint på något vis ty hela släkten ska komma med nya bebisar och respektive och allt. Det ska bli trevligt, som ni förstår. Här kommer en liten frågetjosan så att det känns som om jag varit någorlunda produktiv...enjoy.

Senaste...

Bok du läste: 
Torde vara Hanteringen av Odöda av John Ajvide Lindqvist. Ajaj vad bra den var. Bättre än Låt Den Rätte Komma In om jag får säga mitt.
Personen du fick mail av: 
AdLibris som bekräftade min beställning: Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist, Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, Dr jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson, New York Trilogy av Paul Auster, Adolf Hitler av Bengt Liljegren, The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde och några Dennis Lehane-böcker som Tomas ville ha. Jag tänker mig att de hinner komma innan jag läst ut Den Allvarsamma Leken av Hjalmar Söderberg. Yeah!
Personen du fick brev av: 
Hm. Telia igår via mobilräkningen, sorgligt nog.
Personen du fick sms av: 
Viktor. Vi hade en SMS-korrespondens om den kungliga förlovningen och de medeltida flagellanterna. Nej, fråga inte...
Gången hela din familj åt middag tillsammans: 
Hm. Det måste ha varit min sista kväll hemma innan jag åkte upp, dvs. den 4 januari eller så.
Vad har du gjort idag: 
Tvättat 9-12, städat samt promenixat runt Nydalasjön med Viktor. Sen har jag duschat och ätit semla samt sett Dr House. En bra dag alltså.
Var det kul: 
Städning och tvätt är väl sådär men resten var refreshing.
Hur tidigt stiger du upp: 
Alldeles för tidigt för mitt eget bästa egentligen, jag behöver minst 1 timme och 20 minuter på mig för att bli vaken, mätt och presentabel...
Gillar du att slåss: 
Slagsmål är bara konsekvenser av ett dåligt ordförråd, så nejtack.
Vad ska du göra ikväll: 
Packa, stryka min tröja och sova.
Är du seriös: 
Oftast. I grund och botten iallafall.
Vad är du allergisk mot: 
Dåliga frågor och starka duschkrämer. Något för mitt CV...
Var har du ont: 
Det hugger till lite i höger öra ibland, annars ingenstans. Lite träningsvärk efter StepMuskeln igår har jag dock.
Använder du hårspray: 
Japp.
Kan du stå på händer:
 Nepp. Inte utan vägg.
Favoritserie: 
Just nu: Just Shoot Me, How I Met Your Mother, House M.D. Vi är för dåliga på att ladda hem och se är jag rädd, så det blir bara TV-serier för tillfället.
Salt eller socker: 
A spoonful of sugar makes the medicine go down.
Gillar du ketchup: 
Ja. Till och med på Tomas köttfärssås, till hans stora förtret...
Är du glad nu: 
Typ som vanligt, så jovars.
Var du glad igår:
Var jag välle.
Känner du någon som jobbar på sjukhus: 
Med tanke på att jag läser till logoped på Norrlands Universitetssjukhus...svar positivt.
Vad dansar du till: 
Allt som är värt att dansas till, dvs. det mesta.
Stockholm är: 
Överskattat men vackert. Och allför fullt med stockholmare (Sumit exkluded!).
Göteborg är: Fint.
Kan du sjunga: 
I'd like to think so, yes.
Mer värt än guld: 
Gröna skogar?
Spaghetti eller makaroner: 
Snabbmackisar is the shit även om Tomas inte gillar dem (men han är ju lite som han är...).
Ett land jag helst vill besöka: 
Just nu längtar jag tillbaka till Dublin. Someday, säger jag bara...!
Ska bli skoj: 
Att åka till Piteå. Att se om mina frisyrdrömmar kan uppfyllas.
Ska inte bli skoj: 
Själva begravningen.
Sparar till: 
Klippning/iPod Nano/kläder mm. mm.
Väntar på: 
Att skriva klart det här så jag kan go on with my life...
Pålägg som gäller: 
Hårdkokt ägg (fortfarande varmt) med Kalles randiga äggkaviar på knäckebröd. Mums!
Dagens dryck: 
Vatten. Och ett glas apelsinjuice imorse.

Jag avslutar med en vacker bild från det ypperliga spelet Wario Smooth Moves som jag, Tomas och Olof spelade lite för mycket för att det ska vara riktigt hälsosamt. Det är helt och fullt fuckat, japanerna som gjorde det måste ha varit konstant influerade av något...starkt hallucinogent. Man måste uppleva det för att riktigt förstå...men här kommer lite bilder iallafall.
Natti natti!



Här gäller det alltså att stoppa in tänderna på en gammal tant på kortast möjliga tid så att man kan se henne äta en majskolv i solskenet.


Här ska man slå med Wiikontrollen så att man smäller en gammal japansk gubbe på fingrarna innan han hinner sno tomaten/apelsinen/äpplet på bordet.


Den här bilden talar för sig själv. Kommentarer överflödiga.


Årets första låt...

...blir Buddy Holly med (You're So Square) Baby I Don't Care, vilken även spelats in av Queen live på Wembley stadium (1986 om jag inte missminner mig helt...eh) samt av The King Himself a.k.a. Elvis. Texten är så härligt bebopig, så härligt "hipp" à la 50-tal. Och Buddy själv var underbar som ni vet. Ja, njut själva:

You don't like crazy music
You don't like rockin' bands
You just wanna go to a movie show
And sit there holding hands
You're so square
Baby I don't care

I don't why my heart flips
I only know it does
I wonder why I love you baby
I guess it's just because
You're so square
Baby I don't care

You don't know any dance steps that I do
I only know I love you like I do, I do, I do

I don't why my heart flips
I only know it does
I wonder why I love you baby
I guess it's just because
You're so square
Baby I don't care
Baby I don't care
Baby I don't care care
Care care


Oooweeeoo, I look just like Buddy Holly...

Fick bakläxa av Viktor efter föregående inlägg för att jag glömt tillägga på listan över events of 2008 att jag även såg alla Star Wars-filmerna för första gången. Det var lite dåligt av mig att glömma, eftersom det ju klart var en sak värdig listan. Jag ber ödmjukt om ursäkt, I am but a man.
Nu mat, imorgon bär det av uppåt igen och på onsdag blir det skolstart i form av barnpsykiatri. Tjo!

Out with the old and in with the new...

Jaja, jag vet. Man FÅR egentligen inte skriva sammanfattningar om det gångna året, det är tydligen nördigt och klyschigare än klyschigast och ALLA gör det och yadda yadda yadda. Men jag känner att jag nog faktiskt måste med tanke på att jag senast uppdaterade min blogg i november. Ett tag sedan, med andra ord. Så here goes nothing!

2008 var året då...

...jag klarade av mina två första praktiker i diagnoserna Språkstörningar hos barn och Afasi, vilket var både ångestladdat, stressigt och otroligt intressant på samma gång. Jag har lärt mig saker om både professionellt och privat som jag aldrig trodde var möjliga, coolt med andra ord.

...jag överlevde Kursen Från Helvetet a.k.a. Talkommunikation II med allas vår Mister F. Bara det är en bedrift i sig, eftersom jag i samband med den kursen även...

...hade min värsta dipp sedan jag flyttade norrut. Jag överlevde den dock, tack vare underbara vänner och en underbar Tomas.

...jag blev solbränd för första gången sedan...1990? Jag brukar alltid vara blekfisen i familjen oavsett hur mycket tid jag spenderar på stranden/pressandes i trädgården, men i år blev jag faktiskt brun så det syntes tack vare Kroatienresan. And the lines are still there. (YES!)

...The Crang Gang bildades. Mer än så kan jag inte avslöja, ty resten är hemligstämplad information och då hade jag, enligt Crangs regler, varit tvungen att strimla dig.

...jag som kroniskt Robynfan sen Do You Really Want Me inte behövde skämmas mer, puh!

...Bruno kom in i våra liv och förgyllde vår vardag innan han plötsligt bestämde sig för att prova sina små, bruna vingar och lämnade oss i stor sorg och saknad en vacker vårdag, lika plötsligt som han kommit. 

...vår gamla Gaffadammsugare gick till de sälla jaktmarkerna i soprummet för att lämna plats åt den yngre, grönare förmågan Laser.

...jag faktiskt höll ett nyårslöfte då jag införde lite nyttigare rätter på vardagsmenyn i Umeå samt sprang/promenerade i Falsterbo hela sommaren och höll mig hurtig även under hösten i form av IKSU-utövande och löprundor i form av Nydalarundan. Yeah!

Kuriosa: 2007 var ju som sagt Flugans År, men i år har jag haft det stora privilegiet att åtnjuta Tomas in action till både Doktorn Kan Komma-themet OCH Hem Till Gården-themet. Jag är alldeles hänförd av denna begåvning, och jag känner mig enormt priviligierad som fått förtroendet att se ett sant geni under själva skapandet.
Tomas själv tar det hela med ro: "Jag vet inte, jag känner någonstans att jag alltid kunnat dem. De har legat latent i mitt undermedvetna". Världen var inte redo 2008, men vem vet vad 2009 har i sitt sköte?

...jag, på tal om Tomas, för första gången började ta ordet "sambo" i min mun på allvar. Vuxenpoäng!

...Jimmy kom in i mitt liv, vilket jag kom på nu när jag faktiskt skriver på honom. Jag älskar dig, Jimmy.

...jag, fast jag höll ut in i det sista, fastnade i Facebookträsket. Ack.

...jag vågade DJ:a för första gången och hade skitkul på NH med Malin. Igen, igen!

...jag, tack vare min underbare vän Arvid, upptäckte Spotifys underbara värld. Det hela är som en underbar sanndröm and I never wanna wake up again...kort sagt: This is the beginning of a beautiful friendship.

...vi (som i jag och Tomas) såg alldeles för många töntiga You Tube-klipp och alldeles för få kvalitetsfilmer. Skärpning!

...läget i övrigt tedde sig ganska oförändrat, in a good way. Jag bor fortfarande i världens härligaste stad, har världens bästa klass och de bästa vännerna någon kan önska sig samt den töntigaste, nördigaste, roligaste, sötaste och underbaraste pojkvännen man kan ha och kommer för alltid att ha två hem; Skåne och Umeå. Så är det.


2009 blir året då...

...jag håller mitt nyårslöfte från 2008 och därmed så ock formen.

...jag införskaffar mina vadhöga vita sneakers för alldeles för mycket pengar. Det är dags nu.

...jag köper en limegrön iPod Nano (?)

...jag slutar skriva så töntiga saker på min 2009-lista

...jag ska lyssna mer på glad syntpop från 80-talet. Det ÄR the shit.

...jag DJ:ar ännu mer och bränner fler härliga blandskivor samt gör ännu fler kluriga musikquiz...

...jag bakar mer och bjuder på fika oftare.

...jag tvingar Tomas att spela mer spel och se mer film med mig. Stackarn.

...jag rensar ur mina hallskåp (en skamfläck i stil med Monicas secret room i Vänner) och förrådet så att viktigare saker faktiskt får plats.

...jag får min revansch mot klassgänget i TP. Banne mig!

...jag lär mig sticka. Det behöver inte ens vara fint.

...jag går och lägger mig tidigare för sömn är faktiskt bajsbra. Har jag hört.


Så. Detta var vad inspirationen och fantasin hade att komma med för tillfället. Nu lyssnar jag färdigt på DARE med Gorillaz och infogar årets första bild:



En gammal goding, just to set the tone right inför det kommande året. Har jag bara The Officeboxen är jag lycklig ty David Brent är min herde och mig skall inget fattas.

Natti!

Grattis Tina...och pappa!

Om Tina vore av manligt kön och dessutom pappa, samt haft namnsdag idag hade hon varit en lycklig människa ty idag fyller hon 22 år...vilket gör henne lycklig oavsett. :P GRATTIS till henne, min praktik- och Skånebuddy! :) I wouldn't know what to do without her!

Första praktik"veckan" avklarad, vilken har varit superbra. Ulrika är kung som handledare, we love her already och dagarna är superintressanta! Det här kommer bli riktigt bra, I tell you. :)

Helgen har spenderats ätandes kopiösa mängder onyttigheter; i fredags var det kladdkaka med familjen (är det Kladdkakans Dag så är det!!) och igår hade vi tjejmiddag hos Lina med god mat och, om möjligt, ännu godare sällskap. :) Ikväll har jag hunnit träffa Emma och Karro och fikat ännu lite mer och fått en uppdatering om läget. En god helg, alltså.

Morgondagen är ledig då vi inte har någon praktik förrän på onsdag, men jag tänkte spendera den åt hemtentan i neurologopedi så att den kan bli klar någon gång.
Nu ska jag utmana Viktor på Betapet, tror jag bestämt.
Have it so good, people.
Toodles!



Bilder från Sofias hembygd #1: Uppåkra Kyrka, vilken utgör högsta punkten för min löprunda genom åkrar och ängar. Om ni tänker den inbäddad i dimma och med en mulen himmel i bakgrunden samt lerig, uppharvad åker i förgrunden, får ni en ganska bra bild över hur den ser ut just nu.

Nya tider.

Som ni kanske redan märkt, har min blogg fått en lite ny stil. Inte speciellt vintrigt, kan tyckas...snarare mer åt påskhållet, men jag blir glad av alla färger och de fina blommorna så det går an ändå. Ett plus är att alla rubriker skrivs med versaler, det är frrrresh.
Mitt "nya" namn kommer ur tanken att denna blogg är en plats för mig att filosofera på, ett forum för mig där jag kan dela med mig av alla mina intelligenta idéer och funderingar. Ja. Och så är det ju alltid lika kul med ordvitsar, förstås.

Imorgon börjar praktiken. Jag har packat min ryggsäck, förberett lunchlåda (laxpasta, mums!) samt lagt fram morgondagens outfit. Nu ska jag bara kontrollera så jag har koll på tågtiderna (vi vet ju alla hur bra det gick sist jag skulle genomföra en viktig resa...ehm). Sedan är det dags för sängen, även om Cleo stack ut direkt efter att hon kommit in och ätit så det verkar inte bättre än att jag får klara mig utan kissekatt denna natt. Rimpoäng!

Nej, nu dags för sömn. Have it so good allihopa everybody. Grattis till Obama, förresten...härliga tider.

Smiskbralla!

Tack, Malmö Aviation!

Nu kan jag äntligen kalla mig hemma på riktigt. Den här resan har inte varit en av de bästa i mitt liv, om vi säger så. Jag tackar dock min lyckliga stjärna för att jag reste med Malmö Aviation istället för kass-SAS, för då hade jag nog inte ens befunnit mig i Skåne idag. Kort sagt; allt som gick fel gick fel och allt som man inte vill ska hända när man ska flyga hände, med undantag av att planet inte störtade. Fattas bara.

Det hela började i torsdags kväll när jag efter att ha satt klockan inför en tupplur efter tentan (jag sov typ 3 timmar den natten pga koffein och plugg i kombination) får ett samtal från Tina kl 16.50 då hon undrar var jag håller hus eftersom planet går 17.10, varpå jag inser att jag satt min klocka alldeles för sent, nämligen på kl 17.00 istället för 16.00. Panik. Trots taxi i ilfart till flygplatsen missade jag mitt plan, men killen i servicedisken var en ängel och lät mig resa på samma biljett ett dygn senare trots att den egentligen gått ut. Puh. Alltså kom jag hem först i fredags kväll, vilket ändå inte gjorde så mycket. Dock hade jag alldeles för mycket packning med mig, vilket resulterade i XX antal kilo i övervikt...än en gång blev jag betjänad av världens bästa människa som var sjysst och sänkte antalet kilo till 10 vilket resulterade i "bara" 300 kronors tillägg istället för...mer. När jag sedan kommer till Sturup och jag och min käre far står och väntar på bagaget, visar det sig att mina två aptunga väskor kommit fel och inte kommer förrän med nästa flyg, varpå de blir utkörda hem till mig klockan 22 på kvällen istället. Ack. Jag har alltså lärt mig ett antal läxor den hårda vägen...och alla på Malmö Aviation förtjänar varsitt Kinderegg för att de var så snälla.

I torsdags hade vi ju också den allsmäktiga Afasitentan, vilket gick...jaaa...jag vet ärligt talat inte alls. Patientfallet på sista frågan var bajsigt svårt eftersom personen i fråga hade drag som i princip passade in på alla afasityper i hela världen, fast ändå inte. Jag kom fram till diagnosen Afferent motorisk afasi med efferenta drag och därmed har jag sagt mitt. Jag hoppas på inte alltför många avdrag på de frågor där man inte riktigt fattade vad Björken var ute efter...bara jag får godkänt så är jag lycklig, det spelar ingen roll om det bara är med 3/4 poängmarginal. Jag behöver det självförtroendet, ty jag är nervös inför praktiken. Tur att jag har Tina. Med Tina ordnar sig allt. :)

Praktiken, ja. Än så länge har min Skånevistelse mer eller mindre varit ett enda stort lov...och vi började bli lite oroliga då vår handledare så sent som igår inte hade hört av sig ännu. Efter ett mail från Tina fick vi dock förfrågan om vi kunde infinna oss på logopedkliniken "redan" på torsdag, alltså en dag efter att vi siktat in oss på att börja. Shit. Hoppas hon vet vad hon gör...våra övriga vänner började i måndags och har väl hunnit med en sisådär 4 patienter var, medan vi inte ens börjat. Ändå har vi alla 20 timmar i veckan, dvs. halvtid. Undrar hur detta ska gå...dock vet jag iallafall var logopedmottagningen ligger, ty jag åkte in till Lund idag och kollade läget. Det ser mysigt ut, och byggnaden ligger precis bredvid en liten rund rosa kiosk där man kan köpa lunch. Score! Däremot blev jag vettskrämd när jag följde korridoren och tittade på namnskyltarna på dörrarna och plötsligt såg Ulrica Nettelbladts rum. Oh my god. För er oinsatta är Ulrica Nettelbladt ett av de verkligt stora namnen inom svensk logopedi...ungefär som Bruce Springsteen är för rockgenren. Respect med andra ord...

Är lite sur då jag pungat ut med busskort för 695 kronor idag till Skånetrafikens stora glädje. Det kostar 20 spänn att resa kontant på vuxenbiljett från Hjärup till Lund, så jag "tjänade" på att köpa kort istället. "Vaddå", tänker ni kanske, "det är väl inte så farligt heller!" Men om jag säger att det tar 3 minuter att åka den sträckan, kanske ni fattar. Jäkla skurkar. Men nu kan jag åka hur mycket tåg och buss jag vill mellan Lund, Åkarp och Hjärup. Jag borde med andra ord vara en väldigt lycklig människa just nu, ty detta är få förunnat.

Oj, vad långt det blev. Det var inte meningen. Nåväl, hoppas allt är bra med alla mina små klassisar och att deras handledare är bra...och att alla andra icke-praktikanter också har det prima.
Have it so good, y'all och låt oss hålla tummarna för Obama inatt!


Go Obama, go!

(Liten parentes, hörde att Obamas mormor avled igår vilket ju givetvis är väldigt sorgligt. Dock får man väl konstatera att hon iallafall haft ett långt och innehållsrikt liv, hon måste ju ha varit minst lika gammal som...McCain. *trumvirvel*)









...Jag fattar inte varför Jay Leno aldrig svarar på mina brev...!!

Are you ready to ruuuuuumble...?!

Var tvungen att anta Tomas utmaning, som lyder:

Rules:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag kissade på mig när jag gick i ettan på lågstadiet. Min fröken tröstade mig genom att säga att "det är sådant som händer i ettan". Jag har dock fram till denna dag inte träffat en enda som upplevt samma traumatiska händelse.
2. När jag var 4-5 år, frågade jag min far om han också var intresserad av rumpor. Kommentar överflödig, men på något sätt förklarar det en hel del.
3. Jag är äldst bland mina syskon men ändå näst kortast.
4. Jag har ett rött födelsemärke på vänster arm med formen av ett hjärta (om jag spänner armen alltså...) samt ett ärr i pannan (Harry Potter, yeah!) som jag fick när jag skar mig på en stenfönsterkarm när jag var 4 år gammal.
5. Jag har fuskat på ett prov en enda gång i mitt liv, nämligen på latinprovet i tvåan på gymnasiet. Jag gick ut med VG i betyg. Förlåt, Kjell!
6. Jag och Maria Jannesson lekte med dockor tills vi gick i trean (på lågstadiet), även om vi egentligen var lite för stora för det. Jag brukade smyga över till henne med min röda dockvagn efter mörkrets inbrott, helt vettskrämd över att bli upptäckt av någon jag kände. Ett av mina tidigaste guilty pleasures with more to come, så att säga.
7. Jag har en farmor som hade en häst som hette Snopp när hon var liten. Det är faktiskt helt sant.

Jag utmanar:

1. Lotta
2. Karin
3. Anna
4. Rebecka
5. Elín
6. Jo-Hanna
7. Elin

Dock är klockan ALLDELES för mycket för att jag ska orka kommentera i deras gästböcker. Istället blir det hatten av och godnatt!

My milkshake brings all the boys to the yard

Så var sista afasiföreläsningen avklarad i form av kliniskt seminarium på behandlingsplan och intervention för våra tidigare patientfall. När vår grupp var klara hade varken Karin eller Veronica något att tillägga utan gav idelt beröm. Man kanske klarar praktiken ändå? Tanken svindlar.

När jag kom hem låg Tomas historietenta från förra veckan på bordet, med betyget VG och kommentaren: "En mycket väl besvarad tentamen! Roligt att läsa och bedöma! Hatten av!". Tomas hade aldrig någonsin framhävt sig själv via sin blogg, så nu får jag göra det istället ty jag är stolt som en sprätthöna över honom.

Ikväll vankas det film med Jo-Hanna, imorgon blir det pluggdejt med Tomas på UB hela dagen lång...det behövs, jag har inte ens börjat plugga på tentan ännu till skillnad från resten av världen...känns det som.
Nåväl, först tupplur och springrunda i det mysiga regnpinade höstvädret. Ska försöka se upp för eventuella vattensjöarpölar.

Bu'bye!


Nya favvisar...

...är Me First And The Gimme Gimmes, ett klassiskt punk/rockband som gör covers på kända låtar i ny tappning. Peppen är total! Bland låtarna finns bla Uptown Girl, Mad World och Mandy...ganska varierat med andra ord. Lyssna säger jag bara.

Snart helg, tack Gud.

 

Trubadurväder?

När jag cyklade längs parkeringen på vägen hem fick jag plötsligt syn på en svarthårig kille iklädd endast övertröja ("endast" i bemärkelsen "utan jacka", inte bokstavligt talat nej...) som satt i gräset på kullen där klotgrillen stod i ett halvår. Med sig hade han en gitarr som han stödde mot ena benet sådär prettotrubaduraktigt och jag hann tom få ett kort smakprov på lite strängknäpp när jag passerade. Till saken hör att det är sisådär knappa 5 plusgrader ute och inte direkt rätt väderlag att sitta utan jacka på en blöt gräsplätt vid en parkering och spela gitarr. Mysko. Men vad gör man inte för konsten...eller brudarna?

Han är bergis en sån där kille som finns på varje estetlinje; killen utan riktig talang men som så gärna vill och på något mystiskt och irriterande sätt alltid råkar ha sin gitarr med sig där han sitter i uppehållsrummet/korridoren/matsalen/på efterfesten och sjunger (gärna halvfalskt och gärna egna låtar), ivrigt fiskandes efter komplimanger som aldrig kommer. Enligt mina erfarenheter brukar han ha tunt hår och lång lugg också, men detta är absolut inget måste. Jag vet att man bör älska och inte hata, men jag kan inte låta bli att störa mig på sådana människor, som även har en tendens att söka till Idol och bli chockerade när juryn sätter ord på omgivningens spontana reaktioner och skickar hem dem igen.

Ah, nu känns det bättre. Snart Funk men först macka. Taah!



Googlade "trubadur" och fick upp den här underbara bilden, (luggen not included).


Fredagsresumé och FRA Home Edition

Davs!
Tänkte nu summera fredagen såhär tisdag kväll när helgen ännu känns sådär oförskämt långt borta och minnena från föregående helg börjar suddas ut och ersättas med afasiologikunskaper...I wish.

När jag väl började med bränningen av skivor i torsdags kväll (jag jobbar bäst under stress press), tänkte jag mig en sisådär 5-6 skivor ungefär, vilket kändes som en OK siffra med tanke på att Malin också skulle ta med sig sitt fulla CD-case. Jag hade varit duktig nog att ordna alla musik i mappar enligt alfabetet för att snabbt komma åt rätt låt och bränningsproceduren flöt på utan större problem. När jag var klar hade jag 14 (!) fulla skivor, och när klockan var läggdags hade jag dessutom lyckats skriva en låtförteckning för dem alla. Score.

På fredagen var jag grymt nervös, men sjukt peppad. Jag hade, kvällen till ära, en alldeles egen hårstylist (tack Lotta!) som fixade värsta fräna inbakade flätorna så att det såg ut som om jag hade låååångt hår (we like!) och förfest hos TinaLinaPelle kan inte annat än bli roligt liksom. Extra roligt att Malin också kom så vi hann bli lite fnittriga och ihoppratade innan det var dags att gå till NH strax efter nio på kvällen.

Väl på NH fräschade jag upp lite ljudbordskunskaper innan det var dags att köra igång. Uppslutningen var först lite gles på dansgolvet, och det blev inte bättre av att ljuset plötsligt lade av helt. När väl det problemet var ur världen, började folk komma och skaka loss till den ofantligt grymma musiken. Om jag får säga det själv, alltså. Det var galet roligt, tack tack tack alla underbara vänner som kom och dansade/peppade/pussades (Jo-Hanna! ;P) - det var en kväll jag sent ska glömma. Kvällens höjdpunkt torde vara hårdrockarkillen med värsta hockeyfrillan som efter en evighets bläddrande bland låtarna önskade Maria med Blondie varpå Malin föreslog Hockeyfrilla direkt efter till hans ära. Vi hann inte mer än nicka i samförstånd innan Lotta, Tomas och Viktor rusade fram och frågade om vi sett hockeyfrillekillen och krävde att vi skulle spela just den låten. Aaah, eufori.

Kvällens enda orosmoln var dock att teknikens blunder återigen gjorde sig påmind i form av att den vänstra CD-spelaren plötsligt pajade så att vi fick köra låt- och CD-byten manuellt på den enda kvarstående fungerande högra CD-spelaren à la Mellanstadiedisco. Men då någon (som vi kan kalla en Anonym Välgörare då jag dessvärre inte kommer ihåg hans namn eller om jag ens hört det överhuvudtaget) plötsligt fick liv i vänster spelare blev lyckan som följde total och folk måste undrat vad jag och Malin höll på med då vi plötsligt skrek och hoppade runt och kramade varandra mitt i en låt. Sedan körde vi hårt ända tills jag i förbifarten slog en blick på mobilen och konstaterade att klockan hunnit bli 01:59 och att det var dags för tjejen som väntat hela kvällen på Fuck Her Gently att få lön för mödan samt för Jo-Hanna och Magda att få dansa till Acceptable in the 80's innan kvällen (tyvärr) var slut. Shit alltså. Det var bland det roligaste jag gjort, det här kommer jag leva på länge. Eller iallafall tills nästa gång, för en sådan kommer så be prepared!

Dagens (dvs. tisdagens) roligaste incident var för övrigt när Tomas fiskade upp sin mobil ur fickan och kunde konstatera att han råkat komma åt en knapp så att ljudinspelaren gått igång och fått med över 40 ocensurerade minuter av vår tisdagkvällsdialog. Jag tvingade honom att ha kvar det, just in case liksom.

Nej, nu är det hög tid för Stieg att få lite uppmärksamhet innan John Blund tar vid. Det finns många män i mitt liv just nu med andra ord. Have it so good. På återseende!


Umeås hetaste DJ:s, eller nöjesprofiler som vi numera föredrar att kalla oss.

I got love for you, if you were born in the 80's

Det är goa tider på mer än många sätt just nu. Höstvädret är (peppar, peppar!) vackert och soligt krispigt med vackra färger och många av löven i behåll på träden; jag njuter i fulla drag och tänkte fira det med en Nydalapromenad med Vickevire imorgon...måtte vädergudarna vara oss nådiga!

Afasikursstart igår men första föreläsningen idag vilket gick bra. Jag har varit hemligt orolig över den här kursen, eftersom afasi känns så hjärnigt och komplicerat...men nu börjar jag tro att jag också har en chans att lära mig allt jag kunna skall inför praktiken, hoppas det består.
Var även på Aerobic Funk ikväll och kom hem svettig men överlycklig ty det var typ det bästa passet jag någonsin varit på. Läraren är snygg som attan (hon är en tjej om ni undrar) och hade visst varit mammaledig men nu kommit tillbaka mer peppad än någonsin. Jag har gått på hennes pass innan men totalt glömt hur kul det var! Rumpskak och dans till R&B-musik i en timme = energikick de luxe! Jag ska lätt bli stammis.

Och, det kanske viktigaste (som om någon missat det...!): Nu börjar det dra ihop sig inför fredag! Jag börjar bli riktigt peppad och nervös. Som tur är ska jag stå med Malin som är gammal i gamet (konstigaste ordet i skriven form sedan "orangea" för övrigt...) och jättekul att umgås med, så det kommer bli skitkul. Och som tur är kommer alla mina underbara små vänner och skakar rumpa och peppar - det kan inte bli bättre helt enkelt! :)

Nej, nu dags att fixa lite inför imorgon innan jag ger Tomas en puss för att han klarade Tornado Man i Megaman. Inte nördigt eller så, nej.
Toodles!

 
Vet inte, cool bild.

Doo woop

Satt och fixade lite musik inför skivbränning och kände hur nervös jag är inför fredag. Tur att jag tvingat alla mina vänner att gå ut på NH så att jag har lite stöd iallafall...samt någon som dansar!

Ack, ack. Ska alldeles strax träffa Malin på NH för att bekanta mig med ljudanläggningen och lära mig hur man gör smidiga övergångar så att det slipper bli 30 sekunder mellan låtarna à la Mellanstadiedisco. Det vore ingen höjdare, nej.

Annars är jag sjukt stolt över det faktum att jag igår joggade Nydalasjön runt, hela rundan. Fick bryta strax efter infarten till Nydalahöjd längs Kolbäcksstråket ty mina knän började göra ont, men konditionsmässigt vet jag att jag orkat jogga ända fram till rödljusen...jag är lite rädd för mig själv känner jag. Jag har aldrig varit en sån där friskis, snarare en svettis. Men nu börjar jag komma igång på allvar! Hoppas att det fina höstvädret består tills jag åker ner till Skåne så jag kan se om jag lyckas göra om bedriften eller om det var en engångslyckohändelse.

Imorgon efter Afasikursstarten ska jag och Tomas gå på stan efter skolan, det ska bli myspys. Han behöver ekiperas och klippas, och jag ska leta verktyg till min nya hobby, vilken jag fortfarande inte kan avslöja.

Nej, nu dags att tänka på refrängen så att säga. Lev väl där ute. Toodle poodle!

Saturnus dag

Nej, det är inte dags för glögg men däremot slapp de luxe, särskilt för Tomas som hade tenta igår och vars närvaro varit ytterst sporadisk hemma den senaste veckan...ja, hela terminen faktiskt. Jag börjar bli lite orolig, har aldrig sett honom plugga så mycket. Han är värre än jag och då är det faktiskt illa. But he makes me proud. :)

Idag gick jag upp klockan halv ett alldeles för sent, ty jag sov i det närmaste ingenting natten till igår så jag hade lite att ta igen. Nu har vi ätit "frukost" framför TV:n och tittat på kvalitetsprogrammet A Shot at Love with Tila Tequila vilket säger lite om det mediokra programutbudet at this hour. Tomas bestämde sig för att starta en egen version under namnet Bobby Baccardi, och jag lovade att jag skulle göra lite PR för programmet och genast uppmana alla att anmäla sig...så killar som gillar att killa killar och tjejer som gillar killar med stora grejer får gärna höra av sig snarast. När vi ändå höll på, kom vi på lite fler namn; Örjan Öl, Sven Sprit och Vincent Vin...så vi får se vad sluttiteln blir. Om jag skulle startat en egen version hade jag kört på Tomas förslag Carola Coca Cola för jag är ju lite finare i kanten, jag.

Nu håller Tomas på att klä på sig (grå fleecemorgonrock räknas inte till den semantiska kategorin "kläder" enligt mig) och vi ska alldeles strax ta en promenad i det vackra höstvädret. Jag hoppas att solen tittar fram imorgon också, ty då ska jag försöka mig på att springa runt Nydalasjön. Hela. Eller så långt jag orkar, iallafall.
Ikväll blir det lugnt med tacos och film med Jo-Hanna, det blir kalas.
Jag kan för övrigt meddela att jag blivit pysslig och har flera små projects på G, dock inget jag vågar yppa något om här eftersom jag förbereder hemlisar till både Linafina och Viktorpiktor. Tomas ska också få en grej men den har jag inte riktigt lyckats hålla hemlig ty jag behåller hemlisar som en bottenlös hink behåller vatten, dvs. inte speciellt bra.

Nej, nu verkar det som om Ashley har fått ett utbrott i Tila Tequila, måste kolla vad det rör sig om.
Cheerio!




Scener ur ett äktenskap II

T: Vad vill du spela?
S: Jag vet inte...Vetgirig?
T (dyker ner mot Wii:et): SUPER PROBOTECTOR!!
S: Va? Nää...Vetgirig!
T: Jaha...jag tyckte du sa: "Jag vet inte, välj du".





(Vid Betapetspelande)
T: Varför la du inte "fis"?
S (bittert): Det spelar ingen roll...!
T: ...men det är ju "fis"!

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Det mysiga med regn och rusk är att man kan sitta inne och göra ingenting med gott samvete. Det dåliga är att man blir totalt genomblöt och nedkyld om man får för sig att till exempel gå runt Nydalasjön en söndagförmiddag med sin gode vän Viktor. Som tur är finns te och mackor, Tomas och Vem Vet Mest?-repriser på SVT2 när man kommer hem. Om man har tur, alltså.

Eftersom jag var mer produktiv än en Duracelkanin on speed igår, har jag en heeeelt ledig söndag idag = underbart skönt. Jag passade nämligen på att städa samtidigt som vi tvättade igår, satte en bulldeg och stack sedan ut och sprang min vanliga Kinabrorunda. Efter en (välbehövlig) dusch lagade vi tacos med sojaproteinstjosan istället för köttfärs vilket blev supergott iallafall, samt stoppade in bullarna i ugnen. Dock blev kanelbullarna något brända då jag överskattade ugnstiden lite, men helt klart ätbara och vaniljbullarna blev mer lyckade vilket innebar bullfest, bullfest hela dan till South Parkfilmen som turligt nog gick på TV. En bra dag med andra ord.

Idag har jag i princip bara varit på promenad och suttit vid datorn, spelade just en match Betapet mot Viktor vilken han förlorade. Fattas bara annat eftersom det var hans första gång, men iallafall. Snart dags att laga middag, kan dock inte bestämma om vi ska laga Flygande Jakob (ett fett avslut på en fet helg) eller Kyckling Korma (då jag iallafall kan äta lite efterätt med gott samvete). Tiden får utvisa, helt enkelt.

Precis innan avslut kom jag på att jag ju glömt meddela den kanske viktigaste nyheten av dem alla: JAG FICK PRAKTIKPLATSEN I LUND, vilket innebär att jag kommer att befinna mig på hemmaplan i princip hela november. Booyaah! :D

Nej, nu dags för middag vad det än blir. Tjingeling!


Ungefär såhär såg det ut när jag och Viktor var ute och gick, minus regn då.


Mångspråkighetens mångfald och enspråkighetens enfald

Sitter på min säng och skriver, då jag ju har en portabel dator som jag kan ta med mig anywhere I want och det var faktiskt ganska skönt att sitta mjukt (tro det eller ej!). Jag har en liten sak på hjärtat, nämligen det här med reklam.
Jag vet inte om jag tittar alldeles för mycket på TV eller om jag bara är extra uppmärksam, men av alla de otaliga töntiga reklamer som går nu, är det framför allt två som jag lagt märke till. I'm on to them helt enkelt.

Den första är Lindtreklamen, ni vet den med äldre män med milda, nöjda leenden och vita kockmössor som luktar på/bryter sönder en bit av Lindts allra finaste mörka choklad av bästa kvalitet (dock blir jag inte särskilt impad av Lindts reklam, då alla vet att det är Marabou Premiums Dark Pistachio som är och förblir den godaste mörka chokladen...men iallafall. Försöka går ju).
Iallafall; den blide chokladkocken (?) står där och håller upp chokladkakan, gärna flankerad av en imponerad konditorkollega som även han kastar uppskattande blickar mot chokladen, för att detta är en bit av finaste kvalitetschoklad kan väl alla se. Men så kommer vi till det där med kakaohalten, för Lindts choklad innehåller ju som bekant alltid minst 70 % choklad, vilket speakern (som för övrigt verkar vara samma som i Riesen- och Werters Originalreklamerna) så korrekt konstaterar. "Men hur ska vi få tittarna att verkligen inse att det som sägs är sant?" verkar PR-yuppisarna ha tänkt. "Vi behöver något som verkligen illustrerar sanningen på ett sätt som tittarna kan ta till sig". Resultatet blir att vi ser den nöjde kocken lägga chokladkakan på en våg, varpå pilen sakta rör sig från 60 %...65%...för att till sist stanna på (just det!) 70%. Den hårt arbetande Lindtkocken skrockar lite för sig själv. Han är nöjd.





Den andra reklamen jag inte orkar med är L'Oréal Men Experts reklam med Matthew Fox. Jag dömer honom inte för hans medverkan i reklamen, vi kan alla känna oss lite före-detta och i behov av lättförtjänta pengar ibland. Reklamen som sådan är som L'Oréals reklamer är mest fast med en lite tuffare attityd, eftersom den ju är riktad till män sådär härligt stereotypiskt med bilder på Matthew där han joggar i New York med en sån där fängelsemössa på huvudet ("I take care of myself") och en inblick i hans hårda vardag on the set ("I never allow myself to look tired") osv. osv. Inget uppseendeväckande såhär långt, men så kommer vi till Hudens fem trötthetstecken, vilka L'Oréal givetvis råder bot på. De första fyra är något i stil med rynkor, slapphet, torrhet och livlöshet (ganska självklara saker med andra ord), och sist men inte minst kommer den bästa, nämligen: Trött hud.
Way to go, advertisers. Jag ser framför mig hur L'Oréals PR-konsulter sitter med pannan i djupa veck vid förmiddagsmötet och funderar så att moccacinon blir kall; "Vi har bara fyra trötthetstecken, men vi behöver fem. Fem är en bra siffra, den inger förtroende. Fyra ter sig hafsigt och lite påvert, men fem - där har vi en siffra som inger trovärdighet och pondus! Med fem trötthetstecken kan ingenting gå fel!" Sen var det någon, förslagsvis en praoelev och/eller mindre begåvad kollega som kom med idén att återanvända exakt samma fras som i rubriken och helt skamlöst använda detta som det sista trötthetstecknet. Sagt och gjort, det är ju ändå ingen som märker det när texten är förgrund till Matthew Fox, han spelade ju snyggCharlie i Party of Five, sånt ger cred och trovärdighet. Girls wanna do him and guys wanna be him, och det är ju ändå ingen som läser vad reklamen lovar när man kan leva på sitt kända produktnamn i tid och evighet Amen. "Äh, what the heck, vi slänger på några tusingar till i gage bara för att han är så förbannat snygg...även i joggingmössa".

      


Ack. Detta blev alltför långt, känner jag...men jag var helt enkelt tvungen att ventilera lite åsikter och det är ju det alla coola människor har sina bloggar till...har jag hört. Dagens föreläsning var inställd, så nu har jag helg. Den ska firas med StepMuskel kl 12, ICA Maxibesök och sist men inte minst; Pizza på Ängen, Umeås godaste pizzaställe ALLA kategorier. Jag har sett fram emot det hela veckan, och jag överdriver inte.
Nu dags för mackor och spenatsoppa så jag orkar svettas rejält.
Toodles!


Tidigare inlägg