Tack, Malmö Aviation!
Nu kan jag äntligen kalla mig hemma på riktigt. Den här resan har inte varit en av de bästa i mitt liv, om vi säger så. Jag tackar dock min lyckliga stjärna för att jag reste med Malmö Aviation istället för kass-SAS, för då hade jag nog inte ens befunnit mig i Skåne idag. Kort sagt; allt som gick fel gick fel och allt som man inte vill ska hända när man ska flyga hände, med undantag av att planet inte störtade. Fattas bara.
Det hela började i torsdags kväll när jag efter att ha satt klockan inför en tupplur efter tentan (jag sov typ 3 timmar den natten pga koffein och plugg i kombination) får ett samtal från Tina kl 16.50 då hon undrar var jag håller hus eftersom planet går 17.10, varpå jag inser att jag satt min klocka alldeles för sent, nämligen på kl 17.00 istället för 16.00. Panik. Trots taxi i ilfart till flygplatsen missade jag mitt plan, men killen i servicedisken var en ängel och lät mig resa på samma biljett ett dygn senare trots att den egentligen gått ut. Puh. Alltså kom jag hem först i fredags kväll, vilket ändå inte gjorde så mycket. Dock hade jag alldeles för mycket packning med mig, vilket resulterade i XX antal kilo i övervikt...än en gång blev jag betjänad av världens bästa människa som var sjysst och sänkte antalet kilo till 10 vilket resulterade i "bara" 300 kronors tillägg istället för...mer. När jag sedan kommer till Sturup och jag och min käre far står och väntar på bagaget, visar det sig att mina två aptunga väskor kommit fel och inte kommer förrän med nästa flyg, varpå de blir utkörda hem till mig klockan 22 på kvällen istället. Ack. Jag har alltså lärt mig ett antal läxor den hårda vägen...och alla på Malmö Aviation förtjänar varsitt Kinderegg för att de var så snälla.
I torsdags hade vi ju också den allsmäktiga Afasitentan, vilket gick...jaaa...jag vet ärligt talat inte alls. Patientfallet på sista frågan var bajsigt svårt eftersom personen i fråga hade drag som i princip passade in på alla afasityper i hela världen, fast ändå inte. Jag kom fram till diagnosen Afferent motorisk afasi med efferenta drag och därmed har jag sagt mitt. Jag hoppas på inte alltför många avdrag på de frågor där man inte riktigt fattade vad Björken var ute efter...bara jag får godkänt så är jag lycklig, det spelar ingen roll om det bara är med 3/4 poängmarginal. Jag behöver det självförtroendet, ty jag är nervös inför praktiken. Tur att jag har Tina. Med Tina ordnar sig allt. :)
Praktiken, ja. Än så länge har min Skånevistelse mer eller mindre varit ett enda stort lov...och vi började bli lite oroliga då vår handledare så sent som igår inte hade hört av sig ännu. Efter ett mail från Tina fick vi dock förfrågan om vi kunde infinna oss på logopedkliniken "redan" på torsdag, alltså en dag efter att vi siktat in oss på att börja. Shit. Hoppas hon vet vad hon gör...våra övriga vänner började i måndags och har väl hunnit med en sisådär 4 patienter var, medan vi inte ens börjat. Ändå har vi alla 20 timmar i veckan, dvs. halvtid. Undrar hur detta ska gå...dock vet jag iallafall var logopedmottagningen ligger, ty jag åkte in till Lund idag och kollade läget. Det ser mysigt ut, och byggnaden ligger precis bredvid en liten rund rosa kiosk där man kan köpa lunch. Score! Däremot blev jag vettskrämd när jag följde korridoren och tittade på namnskyltarna på dörrarna och plötsligt såg Ulrica Nettelbladts rum. Oh my god. För er oinsatta är Ulrica Nettelbladt ett av de verkligt stora namnen inom svensk logopedi...ungefär som Bruce Springsteen är för rockgenren. Respect med andra ord...
Är lite sur då jag pungat ut med busskort för 695 kronor idag till Skånetrafikens stora glädje. Det kostar 20 spänn att resa kontant på vuxenbiljett från Hjärup till Lund, så jag "tjänade" på att köpa kort istället. "Vaddå", tänker ni kanske, "det är väl inte så farligt heller!" Men om jag säger att det tar 3 minuter att åka den sträckan, kanske ni fattar. Jäkla skurkar. Men nu kan jag åka hur mycket tåg och buss jag vill mellan Lund, Åkarp och Hjärup. Jag borde med andra ord vara en väldigt lycklig människa just nu, ty detta är få förunnat.
Oj, vad långt det blev. Det var inte meningen. Nåväl, hoppas allt är bra med alla mina små klassisar och att deras handledare är bra...och att alla andra icke-praktikanter också har det prima.
Have it so good, y'all och låt oss hålla tummarna för Obama inatt!
Go Obama, go!
(Liten parentes, hörde att Obamas mormor avled igår vilket ju givetvis är väldigt sorgligt. Dock får man väl konstatera att hon iallafall haft ett långt och innehållsrikt liv, hon måste ju ha varit minst lika gammal som...McCain. *trumvirvel*)
...Jag fattar inte varför Jay Leno aldrig svarar på mina brev...!!
Det hela började i torsdags kväll när jag efter att ha satt klockan inför en tupplur efter tentan (jag sov typ 3 timmar den natten pga koffein och plugg i kombination) får ett samtal från Tina kl 16.50 då hon undrar var jag håller hus eftersom planet går 17.10, varpå jag inser att jag satt min klocka alldeles för sent, nämligen på kl 17.00 istället för 16.00. Panik. Trots taxi i ilfart till flygplatsen missade jag mitt plan, men killen i servicedisken var en ängel och lät mig resa på samma biljett ett dygn senare trots att den egentligen gått ut. Puh. Alltså kom jag hem först i fredags kväll, vilket ändå inte gjorde så mycket. Dock hade jag alldeles för mycket packning med mig, vilket resulterade i XX antal kilo i övervikt...än en gång blev jag betjänad av världens bästa människa som var sjysst och sänkte antalet kilo till 10 vilket resulterade i "bara" 300 kronors tillägg istället för...mer. När jag sedan kommer till Sturup och jag och min käre far står och väntar på bagaget, visar det sig att mina två aptunga väskor kommit fel och inte kommer förrän med nästa flyg, varpå de blir utkörda hem till mig klockan 22 på kvällen istället. Ack. Jag har alltså lärt mig ett antal läxor den hårda vägen...och alla på Malmö Aviation förtjänar varsitt Kinderegg för att de var så snälla.
I torsdags hade vi ju också den allsmäktiga Afasitentan, vilket gick...jaaa...jag vet ärligt talat inte alls. Patientfallet på sista frågan var bajsigt svårt eftersom personen i fråga hade drag som i princip passade in på alla afasityper i hela världen, fast ändå inte. Jag kom fram till diagnosen Afferent motorisk afasi med efferenta drag och därmed har jag sagt mitt. Jag hoppas på inte alltför många avdrag på de frågor där man inte riktigt fattade vad Björken var ute efter...bara jag får godkänt så är jag lycklig, det spelar ingen roll om det bara är med 3/4 poängmarginal. Jag behöver det självförtroendet, ty jag är nervös inför praktiken. Tur att jag har Tina. Med Tina ordnar sig allt. :)
Praktiken, ja. Än så länge har min Skånevistelse mer eller mindre varit ett enda stort lov...och vi började bli lite oroliga då vår handledare så sent som igår inte hade hört av sig ännu. Efter ett mail från Tina fick vi dock förfrågan om vi kunde infinna oss på logopedkliniken "redan" på torsdag, alltså en dag efter att vi siktat in oss på att börja. Shit. Hoppas hon vet vad hon gör...våra övriga vänner började i måndags och har väl hunnit med en sisådär 4 patienter var, medan vi inte ens börjat. Ändå har vi alla 20 timmar i veckan, dvs. halvtid. Undrar hur detta ska gå...dock vet jag iallafall var logopedmottagningen ligger, ty jag åkte in till Lund idag och kollade läget. Det ser mysigt ut, och byggnaden ligger precis bredvid en liten rund rosa kiosk där man kan köpa lunch. Score! Däremot blev jag vettskrämd när jag följde korridoren och tittade på namnskyltarna på dörrarna och plötsligt såg Ulrica Nettelbladts rum. Oh my god. För er oinsatta är Ulrica Nettelbladt ett av de verkligt stora namnen inom svensk logopedi...ungefär som Bruce Springsteen är för rockgenren. Respect med andra ord...
Är lite sur då jag pungat ut med busskort för 695 kronor idag till Skånetrafikens stora glädje. Det kostar 20 spänn att resa kontant på vuxenbiljett från Hjärup till Lund, så jag "tjänade" på att köpa kort istället. "Vaddå", tänker ni kanske, "det är väl inte så farligt heller!" Men om jag säger att det tar 3 minuter att åka den sträckan, kanske ni fattar. Jäkla skurkar. Men nu kan jag åka hur mycket tåg och buss jag vill mellan Lund, Åkarp och Hjärup. Jag borde med andra ord vara en väldigt lycklig människa just nu, ty detta är få förunnat.
Oj, vad långt det blev. Det var inte meningen. Nåväl, hoppas allt är bra med alla mina små klassisar och att deras handledare är bra...och att alla andra icke-praktikanter också har det prima.
Have it so good, y'all och låt oss hålla tummarna för Obama inatt!
Go Obama, go!
(Liten parentes, hörde att Obamas mormor avled igår vilket ju givetvis är väldigt sorgligt. Dock får man väl konstatera att hon iallafall haft ett långt och innehållsrikt liv, hon måste ju ha varit minst lika gammal som...McCain. *trumvirvel*)
...Jag fattar inte varför Jay Leno aldrig svarar på mina brev...!!
Kommentarer
Postat av: Tomas
Obamas mormor var i alla fall inte lika gammal som dinosaurierna, som ju faktiskt levde ända fram tills för 4000 år sedan enligt Sarah Palin. Hon kan väl inte ha fel, hon kanske blir vicepresident ju? Amerikanska presidenter har ju rykte av sig att vara kloka och rättvisa ledare.
Trackback