Zoleon

Om Tina vore av manligt kön och dessutom pappa, samt haft namnsdag idag hade hon varit en lycklig människa ty idag fyller hon 22 år...vilket gör henne lycklig oavsett. :P GRATTIS till henne, min praktik- och Skånebuddy! :) I wouldn't know what to do without her!

Första praktik"veckan" avklarad, vilken har varit superbra. Ulrika är kung som handledare, we love her already och dagarna är superintressanta! Det här kommer bli riktigt bra, I tell you. :)

Helgen har spenderats ätandes kopiösa mängder onyttigheter; i fredags var det kladdkaka med familjen (är det Kladdkakans Dag så är det!!) och igår hade vi tjejmiddag hos Lina med god mat och, om möjligt, ännu godare sällskap. :) Ikväll har jag hunnit träffa Emma och Karro och fikat ännu lite mer och fått en uppdatering om läget. En god helg, alltså.

Morgondagen är ledig då vi inte har någon praktik förrän på onsdag, men jag tänkte spendera den åt hemtentan i neurologopedi så att den kan bli klar någon gång.
Nu ska jag utmana Viktor på Betapet, tror jag bestämt.
Have it so good, people.
Toodles!



Bilder från Sofias hembygd #1: Uppåkra Kyrka, vilken utgör högsta punkten för min löprunda genom åkrar och ängar. Om ni tänker den inbäddad i dimma och med en mulen himmel i bakgrunden samt lerig, uppharvad åker i förgrunden, får ni en ganska bra bild över hur den ser ut just nu.

Som ni kanske redan märkt, har min blogg fått en lite ny stil. Inte speciellt vintrigt, kan tyckas...snarare mer åt påskhållet, men jag blir glad av alla färger och de fina blommorna så det går an ändå. Ett plus är att alla rubriker skrivs med versaler, det är frrrresh.
Mitt "nya" namn kommer ur tanken att denna blogg är en plats för mig att filosofera på, ett forum för mig där jag kan dela med mig av alla mina intelligenta idéer och funderingar. Ja. Och så är det ju alltid lika kul med ordvitsar, förstås.

Imorgon börjar praktiken. Jag har packat min ryggsäck, förberett lunchlåda (laxpasta, mums!) samt lagt fram morgondagens outfit. Nu ska jag bara kontrollera så jag har koll på tågtiderna (vi vet ju alla hur bra det gick sist jag skulle genomföra en viktig resa...ehm). Sedan är det dags för sängen, även om Cleo stack ut direkt efter att hon kommit in och ätit så det verkar inte bättre än att jag får klara mig utan kissekatt denna natt. Rimpoäng!

Nej, nu dags för sömn. Have it so good allihopa everybody. Grattis till Obama, förresten...härliga tider.

Smiskbralla!

Nu kan jag äntligen kalla mig hemma på riktigt. Den här resan har inte varit en av de bästa i mitt liv, om vi säger så. Jag tackar dock min lyckliga stjärna för att jag reste med Malmö Aviation istället för kass-SAS, för då hade jag nog inte ens befunnit mig i Skåne idag. Kort sagt; allt som gick fel gick fel och allt som man inte vill ska hända när man ska flyga hände, med undantag av att planet inte störtade. Fattas bara.

Det hela började i torsdags kväll när jag efter att ha satt klockan inför en tupplur efter tentan (jag sov typ 3 timmar den natten pga koffein och plugg i kombination) får ett samtal från Tina kl 16.50 då hon undrar var jag håller hus eftersom planet går 17.10, varpå jag inser att jag satt min klocka alldeles för sent, nämligen på kl 17.00 istället för 16.00. Panik. Trots taxi i ilfart till flygplatsen missade jag mitt plan, men killen i servicedisken var en ängel och lät mig resa på samma biljett ett dygn senare trots att den egentligen gått ut. Puh. Alltså kom jag hem först i fredags kväll, vilket ändå inte gjorde så mycket. Dock hade jag alldeles för mycket packning med mig, vilket resulterade i XX antal kilo i övervikt...än en gång blev jag betjänad av världens bästa människa som var sjysst och sänkte antalet kilo till 10 vilket resulterade i "bara" 300 kronors tillägg istället för...mer. När jag sedan kommer till Sturup och jag och min käre far står och väntar på bagaget, visar det sig att mina två aptunga väskor kommit fel och inte kommer förrän med nästa flyg, varpå de blir utkörda hem till mig klockan 22 på kvällen istället. Ack. Jag har alltså lärt mig ett antal läxor den hårda vägen...och alla på Malmö Aviation förtjänar varsitt Kinderegg för att de var så snälla.

I torsdags hade vi ju också den allsmäktiga Afasitentan, vilket gick...jaaa...jag vet ärligt talat inte alls. Patientfallet på sista frågan var bajsigt svårt eftersom personen i fråga hade drag som i princip passade in på alla afasityper i hela världen, fast ändå inte. Jag kom fram till diagnosen Afferent motorisk afasi med efferenta drag och därmed har jag sagt mitt. Jag hoppas på inte alltför många avdrag på de frågor där man inte riktigt fattade vad Björken var ute efter...bara jag får godkänt så är jag lycklig, det spelar ingen roll om det bara är med 3/4 poängmarginal. Jag behöver det självförtroendet, ty jag är nervös inför praktiken. Tur att jag har Tina. Med Tina ordnar sig allt. :)

Praktiken, ja. Än så länge har min Skånevistelse mer eller mindre varit ett enda stort lov...och vi började bli lite oroliga då vår handledare så sent som igår inte hade hört av sig ännu. Efter ett mail från Tina fick vi dock förfrågan om vi kunde infinna oss på logopedkliniken "redan" på torsdag, alltså en dag efter att vi siktat in oss på att börja. Shit. Hoppas hon vet vad hon gör...våra övriga vänner började i måndags och har väl hunnit med en sisådär 4 patienter var, medan vi inte ens börjat. Ändå har vi alla 20 timmar i veckan, dvs. halvtid. Undrar hur detta ska gå...dock vet jag iallafall var logopedmottagningen ligger, ty jag åkte in till Lund idag och kollade läget. Det ser mysigt ut, och byggnaden ligger precis bredvid en liten rund rosa kiosk där man kan köpa lunch. Score! Däremot blev jag vettskrämd när jag följde korridoren och tittade på namnskyltarna på dörrarna och plötsligt såg Ulrica Nettelbladts rum. Oh my god. För er oinsatta är Ulrica Nettelbladt ett av de verkligt stora namnen inom svensk logopedi...ungefär som Bruce Springsteen är för rockgenren. Respect med andra ord...

Är lite sur då jag pungat ut med busskort för 695 kronor idag till Skånetrafikens stora glädje. Det kostar 20 spänn att resa kontant på vuxenbiljett från Hjärup till Lund, så jag "tjänade" på att köpa kort istället. "Vaddå", tänker ni kanske, "det är väl inte så farligt heller!" Men om jag säger att det tar 3 minuter att åka den sträckan, kanske ni fattar. Jäkla skurkar. Men nu kan jag åka hur mycket tåg och buss jag vill mellan Lund, Åkarp och Hjärup. Jag borde med andra ord vara en väldigt lycklig människa just nu, ty detta är få förunnat.

Oj, vad långt det blev. Det var inte meningen. Nåväl, hoppas allt är bra med alla mina små klassisar och att deras handledare är bra...och att alla andra icke-praktikanter också har det prima.
Have it so good, y'all och låt oss hålla tummarna för Obama inatt!


Go Obama, go!

(Liten parentes, hörde att Obamas mormor avled igår vilket ju givetvis är väldigt sorgligt. Dock får man väl konstatera att hon iallafall haft ett långt och innehållsrikt liv, hon måste ju ha varit minst lika gammal som...McCain. *trumvirvel*)









...Jag fattar inte varför Jay Leno aldrig svarar på mina brev...!!