Zoleon

...men nu är det bara tio minuter kvar på denna dag den 26 februari och då måste jag passa på att göra alla uppmärksamma på det faktum att det idag är exakt 350 år sedan Freden i Roskilde, dvs. då Skåne blev svenskt.
Det är lite häftigt att tänka att Skåne egentligen varit danskt längre än svenskt, även om försvenskningen väl får anses vara relativt vällyckad. Nåväl.

Denna dag till trots har jag blivit smyghånad av en stockholmare pga. min dialekt. En ful kille kom fram till oss på lunchen och frågade på stockholmska (så vi antar att han kommer från 08-området) om vi visste var mikrovågsugnarna fanns. Jag beskrev var han kunde hitta dem, varpå han ler lite åt (med betoning på åt) mig och får fram ett "tack" innan han och tjejen han hade i släptåg försvann bort. Jag skulle sagt fel väg.

Nu är det hög tid att uppsöka sängen!
Taah!

...roligaste sak var att jag fick reda på hur Arvid egentligen lyckades få en kastrull vatten och makaroner över sig och därmed en andra gradens brännskada på överarmen och foten trots att han är typ två meter lång...det var nämligen så att han brottades med en tysk på köksgolvet och råkade stötta till kastrullen på spisen. True story. :D

Annars är läget stabilt tack vare underbara vänner och en Tomas, även om den senare är en bit bort. Och samtalet med broren i lördags var trevligt. Solen skiner, men jag måste sitta här och göra en labb som tar eoner att slutföra...suck. Men nu blir det lunch (nudlar) innan jag ska limma fast mig själv vid datastolen och inte gå härifrån förrän jag åtminstone börjat plugga. Kanske borde logga ut från MSN. En tanke bara.

Äh, vi hörs.

P.S. När jag och Anna var hos logopedsekreteraren och hämtade ut våra gamla tentor, såg vi att det numera hänger en boxboll utanför vår studierektors rum. Livet som logoped kanske är mer krävande än man kan tro... D.S.

Jag kan fortfarande inte fatta att Tage tog Tykos tåg...vilken gris! Nu är jag klar med mansinspelningarna, har bara kvinnorna kvar men exempelmeningarna är desamma, vilket ju är allt som räknas.
Har även hunnit med att tvätta och städa, vilket var skönt. Tomas, om du läser detta: Vi MÅSTE köpa en ny dammsugare nu. Slangen gick sönder tre gånger på tre olika ställen där vi inte hunnit tejpa än så nu är det kanske sex centimeter kvar av den ursprungliga slangen som inte är täckt av Gaffa. Man kan med andra ord inte böja den alls, för att inte tala om hur töntigt det ser ut. Så löning = ny dammsugare.

Lyssnar på Creedance Clearwater Revival, vars Greatest Hits-skiva jag laddade ner häromdagen. De är coola som tusan, jag gillar John Fogerty.

Nu blir det mat och sen På Spåret med Viktor. Jag gillar På Spåret, speciellt när jag kan saker ty jag tycker om att känna mig smart och kunnig. Peter, Tomas kusin, utbrast häromveckan: "Men Sofia! Du kan ju allt!" vilket är en stor lögn men jag hade inte hjärta att göra honom besviken så jag höll med...it would have crushed him otherwhise ju.
Däremot är jag ganska full av Pompekunskaper, dvs. helt onödiga små petitesser som egentligen bara kommer till pass i TP på sin höjd och då inte ens på klyftfrågorna, utan bara är till för att stila rent allmänt och förgylla andras vardag. Jag gillar Jeopardy! också, även om det ska vara Magnus Härenstam som programledare (Elín, påminner inte det programmet dig om någon? Han måste sakna dig nu när du inte är på ICA längre...stackarn).

Nej, nu ska jag lägga på ett kol så jag kommer iväg i allsin dar.

Duh, duh duh lookin' out my backdoor.

Häpp!



För att göra så bra och tuff musik ser de jäkligt töntiga ut...men vem gjorde inte det då det begav sig?!

OK, jag antar att det är bättre att ni hör det direkt från mig och inte läser det i Jo-Hannas blogg, för hon har ju en tendens att förvrida sanningen lite. I wish.

Då Windows Media Player fortfarande inte fungerade och Tomas inte är här och kan rädda mig från denna tragedi, erbjöd sig Jo-Hanna att ta en titt på problemet. Det här tar emot, men "problemet" var egentligen inget problem. Skönt att inget allvarligt inträffat givetvis, men sanningen svider när bortgjordheten bränner när ett faktum kvarstår trots att jag försöker linda in det och prata bort det:

Jag hade råkat trycka in knappen för "Ljud av" vid volymmätaren.

Jag borde definitivt gå och lägga mig nu.

...men jag kan inte sluta lyssna på John Mayers Gravity som var slutlåt i kvällens avsnitt av Dr. House på 4an. Pure bliss.

Han är underbar, förutom det faktum att han varit tillsammans med Jessica Simpson. Men vi drabbas väl alla av hjärnsläpp ibland, antar jag. Det är lite som om Andreas Wilson skulle bli tillsammans med Natalie Portman. Eller om August Strindberg hookat upp med Linda Skugge (vilket hade kunnat bli intressant även av andra anledningar, som exempelvis feminismfrågan eller det faktum att den tidigare faktiskt är död). Eller om Claude Monet skulle gift sig med en färgblind, Zlatan med en bollrädd rasist och Moder Theresa hånglat upp Hitler. Jag kommer inte på fler makabra liknelser, men ni fattar.

Nu blir det kväller för min del. Imorgon är en annan dag, som någon så logiskt uttryckte det.

TTFN!

...kan man ju alltid fylla i en sån där frågesak. Har dock en känsla av att jag redan fyllt i den en gång på denna blogg...men skitsamma.

* Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: Ska räkna...2 hemnycklar (en i Skåne och en i Umeå) samt 3 (!) gamla skåpnycklar från gymnasiet, varav en antagligen går till Elíns före detta skåp och de andra två till mina två skåp. That's right, jag snodde ett extra till gympakläder och annan förvaring. Moah!
* Vilken svordom använder du mest: Fan, jävla...och diverse andra adjektiv som "sjukt", "galet" osv. Jag svär alldeles för mycket. Säger Tomas.
* Äger du en iPod: Nej, men jag vill ha en. Grön helst.
* Vilken tid är din väckarklocka inställd på: Idag var det 8.15 för att hinna till skolan, annars brukar det vara 10 som sen blir 10.30 som blir 11.00 som blir 11.30 och sen brukar jag tycka att det är jobbigare att ställa om klockan fler gånger än att faktiskt gå upp.
* Hur många resväskor äger du: En STOR röd med hjul, den har inte varit med om mycket men ser ganska misshandlad ut.
* Använder du flip-flop?s även när det är kallt ute: Vad är det för fråga?! NEJ, för böveln!
* Var köper du dina matvaror ifrån: Idag var det ICA Ålidhem, men jag är lite ond på dem för deras höga priser så det blir ICA Maxi om det ska storhandlas, men då tror man att det är billigt och laddar vagnen så det blir skitans dyrt ändå. Ack.
* Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Jag vill alltid vara med på bild. Kvantitet går före kvalitet!
* Har några av dina vänner barn: Mjaee...nej, inte direkt. Vad jag vet iallafall?!
* Har någon någonsin kallat dig lat: Möjligtvis jag själv eller Tomas nån gång när jag sovit extra länge.
* Vilken CD ligger i din CDspelare just nu: No Doubts album The Singles 1992 - 2003. På datorn är det Beatles som belyssnas, Help! närmare bestämt.
* Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Vanlig oftast. Fast chokladmjölk är egentligen godare.
* Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan:  Det har bara hunnit gå en dag så nej...såvida Jo-Hannas planerade ICA-besök inte var en hemlis. Fast det tror jag inte.
* När var senast någon stötte på dig: Hm. Jag vet faktiskt inte, så längesen var det. Tragiskt egentligen. Fast Tomas brukar ju visa vissa tecken på uppskattning, räknas det?
* Vad åt du till middag: Jag åt spaghetti med köttfärssås-rester samt Mung- och AlfaAlfabönor med olivolja och flingsalt. Inte tillsammans dock.
* Använder du huvtröjor: Ja, ganska ofta faktiskt.
* Kan du vissla:  Javisst kan jag det.
* Har du någonsin deltagit i en demonstration: Nej. Jag har tänkt, men det har inte blivit. Förlåt mig, Viktor.
* Vem var den sista som ringde dig: Tomas, men jag hade föreläsning och hörde inte så sen ringde jag upp.
* Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Berg-och-dalbanan. Och spöktåget, om det finns.
* Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Det finns det säkert nån som gör...
* Vilket riktnummer befinner du dig i: 090. I Skåne: 040.
* Tittade du på tecknat när du var liten: Behöver man fråga sånt?! Att vara liten = att titta på tecknat. Det gör jag i och för sig fortfarande, trots att jag inte är liten längre.
* Hur många syskon har du: 3 "små" varav två är längre än jag. Livet är orättvist. Lucky enough, I got the brains.
* Är du blyg inför det motsatta könet: Det skulle jag nog inte påstå.
* Äger du några band t-shirts: Ja, tre faktiskt. Franz Ferdinand, Timbuktu (om han räknas som ett band) samt I'm From Barcelona.
* När flög du senast: Det måste ha varit när jag flög upp hit till Umeå dagen före nyår.
* Hur många stolar står kring ditt köksbord:  Fem stycken. Jag vill bara ha fyra egentligen, men den femte får inte plats i förrådet...
* Läser du för skojs skull: Ja, när jag orkar.
* Pratar du några andra språk: Engelska, franska, lite spanska samt skånska (som är ett eget språk om man bor i Umeå), danska och lite "norrländska" (som jag hört liknar Skelleftemål).
* Diskar du din egen disk: Ja, jag är så illa tvungen nu när Tomas är på praktik.
* Har du gråtit offentligt: Det har hänt.
* Har du en stationär dator eller en laptop: En stationär.
* Försöker du alltid lära dig nya saker: Ja, det blir lite svårt att utbilda sig annars tror jag.
* Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Det vill jag men jag tänker inte gå in på detaljer. Åh vad spännande och lite ekivokt det där lät.
* Tycker du att killen borde bjuda på första dejten:  Nej, var och en betalar för sig men om killen propsar så är inte jag den som är den.
* Kan du kasta macka: Japp, fast det blir inte många studsar.
* Har du någonsin varit på Jamaica: No, man.
* Vad har du med dig in på bion: Something to nibble on, det är ett måste. Helst godis (i PLASTpåse) eller Pringles, men Mazariner är också gott (remember Les Temps du Loupe, Elín? :D). Annars någon att trakassera genom att viska kommentarer till under filmens gång. Och biljetten kan ju vara bra att ha, om man så vill.
* Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Hmm...det var längesen men jag vill minnas att det var danska eller litterär gestaltning? Allt utom matte var egentligen ganska kul.
* Gillar du att flyga flygplan: Då jag inte innehar flygcertifikat, kan jag dessvärre inte besvara frågan.
* Vilket peronlighetsdrag är ett måste hos en partner: Humor. Det går inte annars, så är det bara. Sen får killen gärna vara behaglig att vila ögonen på, det gör ingenting det heller.
* Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Den här frågan var väldigt konstig. Om jag attraheras av någon, måste ju den personen vara attraktiv, annars hade jag inte blivit attraherad in the first place. Dumfråga.
* När sov du senast på golvet: Hm. Det var nog när jag var hos Tomas senast innan de hade tagit in Jennys gamla säng i hans rum, för numera har jag en "egen" säng i Piteå :)
* Vilken är din favoritdrink: White Russian är väldigt god, annars är Piggelindrinken ingen letdown den heller.
* Gillar du din boende situation: Jag svarar som jag tror att jag gjorde förra gången jag svarade på denna frågan: Jag visste inte att jag hade en situation boende hos mig. Min boendesituation är jag däremot ganska nöjd med.
* Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Minst 6, gärna mer men inte för mycket för då blir jag tröttare än om jag sover för lite.
* Äter du frukost dagligen: Ja, oftast på morgonen förvånande nog.
* Är dina dagar fullbokade och stressiga:  Vissa mer än andra, men för tillfället är det ganska lugnt måste jag säga. Lugnet före stormen, månne?
* Vilken är din favoritfrukt: Vindruvor och kiwi är gott, men jag gillar nästan all frukt något fruktansvärt (pun indended).
* Hur gammal blir du nästa födelsedag: 22 år gammal. Eller ung, beroende på hur man vill se på saken.
* Tror du på liv på andra planeter: Jag vet inte. Men det verkar konstigt att det bara skulle finnas liv på en planet när det finns så många?
* Tror du att Gud är man eller kvinna: Jag vet inte, spelar det någon roll egentligen?
* Hur valde dina föräldrar ditt namn: Min mamma hade en favoritdocka när hon var liten som hette Sofia, så då blev det det. Egentligen skulle jag kallats Anna-Sofia, men nu heter jag Anna och Magdalena i andranamn istället, enerverande nog. Anna-Sofia är tufft. Hade pappa fått en syl i vädret hade det dock blivit Ludmilla. Jag hyser stor tacksamhet gentemot min dominanta moder.
* Gillar du senap: Ja, ibland. Och jag säger som Kramer, det ska vara äkta Dijonsenap!
* Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Det skulle jag om jag fick chansen.
* Sover du på sida, mage eller rygg: Oftast mage tror jag, annars skulle jag inte lyckas dreggla ner kudden så mycket som jag gör...
* Tycker du om att krama folk: Folk och folk...trevliga människor förtjänar trevliga kramar, helt enkelt.
* Skulle du säga att du är trendig: Nej, förmodligen inte. Men om trendig innebär att man måste vara en EbbavonSydowSofieFahrman-kopia är jag inte speciellt bitter över det heller.
* Äger du en digitalkamera: Nej, men jag skulle vilja...
* Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Chewbacca, han är så söt och låter roligt. Nej, jag har inte sett filmerna. Än en gång: Förlåt mig, Viktor.
* Tycker du att du är attraktiv: Ibland, ibland inte. Det beror på hud-, hår- och klädstatus. Samt ljuset. Om jag blundar är jag skitsnygg, höhö.
* Vad är du allergisk mot: Dåliga frågeformulär, annars inget vad jag vet/hoppas.
* Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Ibland. Men jag kan inte bli vegetarian, jag har inte den självdisciplin som krävs.
* Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Maximilian tror jag bestämt att det var.


Och så avslutar vi med en random bild för att piffa upp inlägget:



Jan Stenmark är min idol.

Då jag inte reagerat på det minivaccin jag fick i måndags, hade jag inga antikroppar och fick således genomlida en tuberkulosspruta idag istället. Yey. Själva vaccinationen gick fort och relativt smärtfritt trots att jag hunnit bli nervös ("Du behöver inte titta, jag vet vad jag gör" som sköterskan så bestämt sa). Med mig hem fick jag en liten lapp, Råd vid BCG-vaccination heter den. Om man läser den lite noggrannare, får man dock en otrevlig överraskning:

Hur vet man att vaccinationen "slagit an"?
2-3 veckor efter vaccinationen bildas en liten förhårdnad, som långsamt övergår i en varbildning. Denna täcks av en skorpa, som så småningom lossnar. Såret läker normalt inom 10-13 veckor. Samtidigt kan körtlarna i armhålan förstoras något. På vaccinationsstället bildas slutligen ett ärr.

Sen står det även att man inte får bada under sårtiden och att man inte får ha plåster på utan "en tunn kompress fastsatt med häfta". Ugha. 10-13 veckor, så länge varar det alltså (pun intended!). Örk. Jag ser INTE fram emot det där, men nu är det iallafall gjort. Jag lovar att avlägga lägesrapport såfort det börjar hända saker på min vänsterarm.

Ikväll blir det stepmuskel, ska bli trevligt...speciellt som jag inte lyckats mota bort chokladsuget den här veckan. Igår sågs Shaun of the Dead med Ylva och Jo-Hanna, och till den förtärdes en misslyckad men ändå god kladdkaka (vi glömde mjölet på grund av kommunikationsproblem...eller rättare sagt: Tomas trodde jag hade i det och jag trodde han hade i det innan jag till sist undrade varför han plockat undan allt utom mjölet och därför satte in det i skafferiet igen). Oh well, gott var det iallafall, speciellt med vaniljglass till.

Nu är det ändå inte jättelångt kvar till påsken, då jag ju (om någon lyckats missa detta) kommer hem på Skånebesök. Då hoppas jag att Tomas vinkar av mig på flygplatsen i äkta Merci-reklamstil. Jag nöjer mig inte med mindre, nämligen.

Nej, nu är det dags att skriva den där auskultationsrapporten som ska in imorgon, samt boka IKSU-passet så man får plats. Have it so good, y'all.

Toodles!


Jag hade också sagt tack om jag fått Merci.

...så nu tänkte jag uppdatera. Neurologin är avklarad, och även om tentan var en stor besvikelse och jag fortfarande inte vet eller är helt säker på att jag faktiskt klarade den, känns det ändå bra just nu. Började Talkommunikation II igår med allas vår Fredrik. Mycket litteratur och säkert mycket tekniskt eftersom vi ska ha labbar i datasalen på Humhuset och eftersom det är Fredrik vi ska ha, kommer vi säkerligen få jättestora, jobbiga och omständiga uppgifter att göra också...men det är luuuugnt. Vårt schema är nämligen chill i dill, vi går måndag 10-12 och torsdag 10-12 eller 13-15 (beroende på vilken labbgrupp man tillhör) och med få undantag. Jag är alltså ledig tre av veckans fem vardagar, vilket känns ganska nice. Visst, vi kommer väl snarare att vara "lediga" eftersom vi som sagt kommer att få uppgifter att göra hemma, men det är ändå ingenting jämfört med alla dessa en- och tvåveckors korvstoppningskurser vi haft så många av (Allmän medicin och patologi, ÖronNäsaHals, Audiologi och Neurologi) så att få ha en normallång kurs på sex veckor är rena paradiset just nu känns det som. Och igår blev jag klar med audiologihemtentan, trots att datorn envisades med att ändra ordet "hårceller" till "horceller" hela tiden. Aaah.

Idag är det fettisdagen, alltså fet-tisdagen. Jag är sugen på semla, undrar om jag kommer lyckas komma över någon. Det hade inte suttit helt fel, alltså.Jag har för övrigt blivit duktigare när det kommer till motionsdelen och även att hålla mig ifrån onödigt socker och fett på vardagarna, något som jag i och för sig tar igen fullt på helgerna...så jag vet inte riktigt hur bra resultatet står sig. :D

Eftersom jag ändå håller på att dela med mig av vad som pågår i min tillvaro just nu (intressant som det är för alla), kan jag meddela att jag är lite orolig för mig själv på grund av vad jag lärde mig på neurologikursen förra veckan. Förutom att jag fortfarande har muskelryckningar (myoklonier) i höger ögonlock från och till varje dag, misstänker jag även att jag blivit emotionellt inkontinent. Folk som känner mig kan nog medge att jag alltid varit ganska känslosam av mig oavsett sinnesstämning...eller rättare sagt, det råder oftast ingen tvekan om huruvida jag är på gott eller dåligt humör om vi så säger. Det är lite "allt eller inget"-principen, så att säga. Jag hoppas dock att jag oftare är glad än arg, vilket jag också tror stämmer ganska väl.

Jag fyller nog den där kvoten på x antal skratt per dag ganska lätt, vilket i och för sig inte är så svårt med såna vänner och en sån sambopojkvän (jag kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag ska kalla vår relation...), men det brukar röra sig om måttliga, normala och sunda glädjereaktioner. För det mesta. Ungefär en till två gånger om året, får jag nämligen ett riktigt skrattanfall. Det kan komma helt oförberett, men framkallas ofta av något lustigt i min omgivning. Förra gången var den utlösande faktorn en prutt (min retningströskel för skratt är ganska låg, om någon missat det), och igår var det dags igen. Jag och Tomas tittade på en gammal svensk reklam för kyckling som Jo-Hanna lagt upp på sin blogg. Den var på det hela taget mycket märklig och obehaglig, med små barn som satt och konverserade som vuxna vid ett matbord. Det är framför allt en tjej som sticker ut, då hon pratar så långsamt och släpigt att man inte hör vad hon säger alls. När vi skulle dra tillbaka markören för att se om hennes pratsekvens, råkade bilden stanna precis i klippet från henne till näste talare, vilket skapade en helt bisarr och mycket obehaglig blandbild av de båda. Den var så bisarr att både jag och Tomas började skratta åt den, med den skillnaden att Tomas slutar skratta efter några sekunder. Det gör inte jag.

Jag känner hur skrattet liksom bara bubblar upp hela tiden, och när jag väl försöker sluta, kommer det tillbaka igen. Det hjälper inte att jag går in i sovrummet intill och lägger mig på sängen och alltså inte ens kan se bilden längre; det bara fortsätter. Jag skrattar tills jag inte kan få luft och tills tårarna rinner längs mina kinder och stänker ner på Tomas hand när jag lyckas stappla fram till datorn igen för att återigen börja skratta när jag får syn på bilden igen. Jag skrattar i säkert fem minuter innan jag lyckas återfå fattningen, och när jag ser bilden idag kan jag fortfarande tycka att den är rolig, men jag börjar inte skratta längre. Jag har haft två såna här attacker sen vi flyttade hit, och det konstiga är att de inträffar ungefär en gång i halvåret ungefär. Både härligt och skrämmande på samma gång, precis som jag kan njuta av att gråta riktigt mycket ibland. Missförstå mig inte, jag går inte och hoppas på att onda ting ska hända för den sortens gråt tycker jag inte om. Nej, det ska vara vid en riktigt stressad tidpunkt och helst till ett sorgligt program. Då brister det alltid för mig. Det kan vara när George's pappa dör i Grey's Anatomy, slutet i The Office (som jag fortfarande inte kommer avslöja) eller när björnungens mamma dör i Björnbröder, det spelar ingen roll. Jag gråter floder oavsett, tills Tomas kommer in och skrattar lite åt mig och får trösta mig så att jag kan snyta mig i hans tröja i smyg som hämnd för att han gör sig lustig över hur lättrörd jag är. Typ.

Jag vet verkligen inte vad jag ville ha sagt med detta inlägg, hoppas ingen läser det för det är verkligen inte det bästa jag skrivit...ack.

Nej, dags att göra något annat. Men vi hörs igen, jag lovar att skriva lite roligare nästa gång.

Toodles!






Sökte på Google på "fart" och fann den här. Det värsta är att jag tycker den är lite rolig.