Zoleon

Ja, nu är det officiellt RIKTIGT synd om mig. Vaknade halv nio ur djup, febrig sömn och konstaterade att jag absolut inte kunde gå till skolan idag. Ringde Isabell och berättade detta, och skulle just somna om, då det ringer på dörren. Två gånger. Eftersom jag inte väntar besök, skyr Radiotjänst som pesten och redan har råkat ut för efterhängsna Jehovas Vittnen, väljer jag att inte öppna. Då hör jag plötsligt nyckeln vridas om, och påminns hastigt om att Bostaden skulle komma one of these days och kolla ventilationen i lägenheten! Så jag öppnar dörren på glänt och möter en förvånad blick:
"Jaha, så det var nån hemma iallafall!"
"Ja, jag är sjuk så jag stannade hemma idag."
"Vi ska bara kolla ventilationen."
"Gör ni det."

Efter cirka tio sekunder hör jag: "Den var okej!" och hur dörren stängs och låses igen.
Nästa gång jag vaknar är klockan tio minuter i två på eftermiddagen. Yey!

Har lyckats äta, duscha och borsta tänderna, samt släpa in täcket i vardagsrummet och belägra soffan. Yey!
Ja, och så uppdatera min händelserika blogg, såklart!!
Elin, jag kommer hem den 18/12, be there AND be square!:)
Rebecka, depression klär dig inte, ryck upp dig och dress to kill i V&R's nya skitsnygga svarta klänning!! :)
Och Tomas...ja, du är väldigt söt och jag hoppas VERKLIGEN att jag är i stånd att ta mig till Piteå och utan att smitta er på köpet dessutom!
Nu orkar jag inte skriva mer. Och tur är väl det. Det blir ingen bild idag, orkar inte.
Over and Out!